Johan är en riktig fegis, och det vet han själv om. Att alltid göra som Mitander vill är inte direkt modigt, men det är det Johan gör. Mitander säger åt Johan att de ska träna, och Johan går med på det även i fall han egentligen inte vill. När Johan har träffat Isak och hans gäng så känner han sig mer trygg att umgås med dom. Sen när Mitander dyker upp då byter han sida direkt och skäms för att han umgåtts med Isak. Att alltid göra som Mitander kan bli superfel. Det märker vi när Mitander bestämt möte med en kille och Mitander bestämmer sig för att dra med Johan och Lucas. Denna gång ska dom slåss mot Göteborgare och Johan behöver inte vara med. Men Lucas vill och måste. Det slutar inte bra. Då inser Johan att han måste sätta stopp för sitt fjäskande för Mitander. Han vet att detta är ett fegt beteende och han gillar inte det.
Jag tycker det är modigt att vara modig. Man klarar sig garanterat mycket bättre om man är modig, kanske inte för modig. men i alla fall så pass att man kan säga ifrån när något är fel.
Att vara feg är när man inte vågar. Man vågar inte göra saker, säga till om saker, stå för det man gjort och det kan leda till att man blir styrd av någon annan, så som i detta fallet mellan Mitander och Johan. Självkänslan sjunker och till slut vet man inte vart man har sig själv.
I slutet så får Johan lite vett i skallen och vågar äntligen säga till Mitander. Han inser antagligen att det inte är okej det Mitander håller på med. Att förstöra för Lukas så att han hamnar i fängelset tycker Johan är över gränsen - så mycket som redan har hunnit förstöras under tiden som han inte har vågat säga till. Tänk ändå så mycket som kunde varit annorlunda om Johan vågat säga till tidigare.
Bättre sent än aldrig.
Jag har sett den filmen(:
SvaraRaderadin blogg e skit snygg anna(y)^^
kram lillis<3